Diskussionsunderlag

Städernas snabba tillväxt och landsbygdens förändringar ställer höga krav på hanteringen av våra befintliga miljöer. Risken är stor att unika kulturvärden förvanskas och går förlorade för alltid. Rapporter visar att det finns stora brister i hur kulturvärden uppmärksammas och hanteras i planering och byggprocesser.

Det av riksdagen beslutade nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö anger att ”det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap bevaras, används och utvecklas”.

Riksdagen har även antagit en ny samlad politik för gestaltad livsmiljö och regeringen har på grundval av denna utredning formulerat en deklaration för en nationell arkitekturpolicy som lyder: ”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.” Riksdagens mål för kulturmiljön är anpassade till samhällets nya krav; de politiska besluten ger en tydlig inriktning att i fortsatt samhällsutveckling skydda och ta tillvara de kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefulla miljöerna.

Bostadshuset Katscha i Norrköping
Bostadshuset Katscha i Norrköping har anpassats i skala och formspråk till den omgivande industrimiljön. Foto: Laila Reppen

Det är dags att ta dessa beslut på största allvar

Beslut som anger att vi ska visa respekt för vårt kulturarv samtidigt som vi driver utvecklingen framåt. Den gestaltade livsmiljön påverkar alla människor i deras vardag och har en avgörande betydelse i samhällsbygget. Det handlar om att värna om helheten och samspelet mellan nytt och gammalt samt att se staden/landskapet/ byggnadsverken och förhållandena på platsen i ett större sammanhang. Det handlar om planering i det långa perspektivet. Varför ser vi så stora brister i hanteringen av vårt byggda kulturarv trots att vi har verktygen för att ge de varsamma inspelen i förändringarna?

Enskilda och ideella föreningar engagerar sig alltmer i stadsbyggnadsfrågor i hela landet. Allmänhetens intresse för unika och attraktiva miljöer är stort och deras delaktighet – med kunskap och synpunkter – är en tillgång som enligt lagen ska tas tillvara i plan- och byggprocesser. Men de demokratiska processerna sätts ur spel till följd av tidiga låsningar genom överenskommelser av olika slag mellan aktörer för byggprojekten. Detta leder till att möjligheterna att påverka minskar för både allmänhet och experter samt att byggnadsnämnden eller motsvarande inte kan fullgöra sin myndighetsroll.

Besöksnäring och turism är i hög grad beroende av vårt kulturarv med intresseväckande och attraktiva platser och i allt större grad uppmärksammas också kulturmiljöns roll för att utveckla verksamhet och företagande inom denna bransch. Att bevara och utveckla unika kulturmiljöer kan härigenom även få en stor ekonomisk betydelse.

Det råder således en stor diskrepans mellan de politiskt beslutade målen och hur hanteringen av kulturarvet sker i praktiken i plan- och byggprocesser. Det krävs åtgärder för att komma tillrätta med denna brist på
överensstämmelse mellan mål och verklighet.

Musikaliska akademien i Stockholm
Musikaliska akademien i Stockholm, som idag erbjuder konserter och andra arrangemang, avses försäljas och blir därmed troligen inte längre tillgänglig för allmänheten. Foto: Kristina Berglund

Det är hög tid att följa vår tydliga lagstiftning till skydd för kulturarvet i fortsatt stads- och landskapsutveckling.

Kulturvärden försvinner i bygg- och planprocesser och i förvaltningen av det redan byggda. Kommunerna har en nyckelroll att utifrån en helhetssyn lägga fast långsiktiga planer, bevilja bygglov och härvid, mot bakgrund av lagar och andra regelverk, svara för avvägningen mellan olika intressen i tidiga skeden av planeringen.

Kommunerna åsidosätter emellertid ofta detta lagstadgade ansvar inte minst gällande bevarandefrågor till följd av brist på kulturhistoriskt underlag och nödvändig antikvarisk kompetens men också därför att kvalitetsfrågor kommer in för sent i plan- och byggprocesser. Dessutom motverkar lagreglerna för ärendehanteringen i vissa fall lagreglerna till skydd för kulturarvet. Resultaten kan bli rent lagstridiga. I flera fall har gällande lag till skydd för kulturarvet fått genomslag först genom dom i högre instans.

Hanteringen av kulturarvet i plan- och byggprocesser och förvaltning av befintlig värdefull
bebyggelse sker i praktiken ofta i strid med lagstiftningen. Det krävs åtgärder i processerna som leder
till större fokus på kulturmiljövärden för att uppnå en bättre följsamhet till lagstiftningen.

Stockholms stadshus
Stockholms stadshus, kanske Sveriges viktigaste symbolbyggnad, har fått konkurrens i stadsbilden. Foto: Kristina Berglund

Stoppa rivningar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

I våra städer och på landsbygden rivs värdefulla byggnader och helhetsmiljöer som är väsentliga för platsernas karaktär och som vittnar om ortens historia, erbjuder stora skönhetsvärden och bidrar till variation i stadsmiljön. Exempel på byggnadstyper som försvinner och som är förknippade med orters utveckling är järnvägens alla byggnader (stationshus, banvakts- och stinsbostäder, lokstallar m fl), skolbyggnader, hus i stenstadskvarter och äldre villor i trädgårdsstadsmiljöer som rivs och ersätts av bebyggelse med betydligt högre exploatering.

Kulturarvet är en grundläggande resurs i en hållbar samhällsutveckling. Men i stället sker rivningar av byggnader från alla tider, även byggnader som inte är äldre än 30-40 år. Forskning visar att klimatbelastningen är lika stor i byggprocessen som vid drift av det färdigbyggda huset under 50 år. (Klimatpåverkan från byggprocessen, En rapport från IVA och Sveriges Byggindustrier, 2014). Rivningar strider således inte bara mot mål och lagregler till skydd för kulturmiljövärden utan också mot det av riksdagen antagna miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.

Miljökonsekvensbeskrivningar ska enligt lagen upprättas när det föreligger risk för betydande miljöpåverkan. Även om analysen i beskrivningarna entydigt visar att projekten medför oacceptabelt stor skada är slutsatsen ofta, med kort motivering, att projekten ändå kan genomföras.

Bland annat som en följd av den snabba tillväxten i kombination med bristande kompetens i plan- och
byggprocesser sker rivningar av vårt byggda kulturarv utan helhetssyn, projekt för projekt, vilket leder både till en oacceptabel kumulativ skada i stads- och landsbygdsmiljöer och till ökad klimatpåverkan. Miljökonsekvensbeskrivningarna måste användas som det verktyg det är avsett att vara.
Hållbarhet är inte att riva utan att underhålla.

Hindra förvanskningen av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader

Kulturmiljöer från olika  tider bör tas tillvara och underhållas för att stärka stadens och ortens identitet. Värdefulla kulturmiljöer kräver vård och underhåll. Nya tillägg ska hålla hög arkitektonisk kvalitet och vara anpassade till platsens förutsättningar. Men tyvärr kommer ofta kvalitetsaspekter till korta i dagens komplicerade processer med många aktörer. Förtätningar och skalförskjutningar i bebyggelsen blir ofta förödande för stadsmiljön och stadsbilden.

Höghusyran drar fram som en farsot över landet 
och förstör på kort tid historiska stadsbilder som kännetecknas av en sammanhållen siluett som endast bryts av kyrktorn av andra märkesbyggnader. Kortsiktiga ekonomiska intressen går ut över kvalitet och skönhetsaspekter och kompetens vad gäller kultur- och andra kvalitetsaspekter i stadsmiljön
brister ofta i alla led. Plan- och byggprocesserna har fragmentiserats.

Dagens fragmenterade stadsbyggnadsprocesser riskerar att på kort tid förstöra oersättliga värden i stadsbilden som byggts upp under lång tid. Det är nödvändigt att planeringen förändras mot en genomtänkt framtidsbild som
innebär att kulturvärden tas till vara som en resurs i fortsatt utveckling.

Marstrands turisthotell från 1800-talet
Marstrands turisthotell från 1800-talet, en av få återstående byggnader från badortsepoken, har fått förfalla och är nu rivet. Foto Vicki Wenander.

Sök nya effektiva förvaltningsformer för vårt statligt ägda byggda kulturarv

…och stöd det privatägda kulturarvet för att garantera bevarande och tillgänglighet för medborgarna
Det offentliga ägandet och förvaltningen ska vara en förebild när det gäller bevarande och förvaltning. Former för förvaltning bör sökas som innebär både att kulturvärdet bevaras och säkras för framtiden och att användningen möjliggör tillgänglighet och upplevelser för medborgarna.

Det behövs samordning och kontinuitet i hanteringen av byggnadsminnen bland annat vad gäller byggnadsminnes-förklaring, regelverket för byggnadsminnen samt utveckling av byggherre- och förvaltarrollerna. Vid försäljning av offentligt ägda byggnadsminnen och kulturhistoriskt värdefulla byggnader i övrigt bör åtgärder vidtas före försäljningen för att byggnaderna ska få erforderligt skydd för att garantera att de bevaras för framtiden. Många privata fastighetsägare har ett djupt intresse för sitt innehav av kulturhistoriska miljöer, men är samtidigt i stort behov av stöd och resurser i sin förvaltning

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer måste användas för att leva. Samtidigt är det viktigt att
kulturvärdet bevaras och i många fall bör dessa miljöer vara tillgängliga för allmänheten.
Det bör
utredas om etablerade förvaltningsformer kan utvecklas för detta ändamål och om vi kan lära
något
av system i andra länder.

Stockholm den 2019-06-10
Arbetsgrupp: Inger Liliequist, Agneta Åkerlund, Sören Häggroth och Kristina Berglund

Referenser:
Boverket 2017:2, Underlag till nationell arkitekturpolicy.
Riksantikvarieämbetet, Kommunernas breda kulturmiljöarbete, Rapport 2017.
Riksantikvarieämbetet, Kulturmiljön i planerings- och bygglovsprocesser – en utvärdering om kommunernas förutsättningar för att ta hänsyn till kulturvärden, Rapport 2017.
Riksantikvarieämbetet, Kulturmiljön som resurs i kommunal utveckling och planering, Rapport 2008.
Riksantikvarieämbetet, Kulturvärden försvinner i byggprocessen, intervjuer och aktgranskning av bygglovärenden, Rapport 2018.
Samverkansforum för statliga byggherrar, Arkitektur-Om konsten att sätta kvalitet och skönhet i fokus, Rapport från seminarium 2004.
SOU 2012:37, Kulturmiljöarbete i en ny tid, Kulturmiljöutredningen, Kulturarvspolitik prop 2016/17:116, antagen av Riksdagen dec 2018.
SOU 2015:88, Gestaltad livsmiljö, en ny politik för arkitektur, form och design. Politik för gestaltad livsmiljö, prop 2017/18:110, i budgetprop för 2018 och Riksdagens beslut dec 2017.
Statens Fastighetsverk, Projekteringsanvisningar, dokument på SFV:s hemsida.
Statens Fastighetsverk, Svenska Råd och erfarenheter, dokument på SFV:s hemsida.
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Samfundet S:t Erik, Urban City Research. Hur kunde det bli så här? Rapport utgiven av 2018.
Sveriges miljömål, De nationella miljökvalitetsmålen antogs av Riksdagen april 1999, samt preciseringar och årlig uppföljning.
Unesco, Rekommendation om det historiska urbana landskapet, antagen av Unescos generalkonferens 2011.
Unesco, Unescorådets skriftserie nr 1/2013.

Copyright © 2019 Upprop Kulturarv